Vägen mot en starkare civil och militär beredskap i EU 

På beställning av EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och med bakgrund av det kritiska säkerhetsläget i Europa, kriget i Ukraina, coronapandemin och extremväder orsakat av klimatförändringar skrevs rapporten om EU:s civila och militära beredskap. Den syftar till att bedöma de utmaningar som EU och dess medlemsländer står inför i termer av beredskap och presentera rekommendationer på åtgärder.  

Niinistös rapport är den sista i en serie av fyra högnivårapporter som presenterats under året, efter Enrico Lettas rapport om den inre marknaden, Mario Draghis rapport om den europeiska konkurrenskraften och Heitorrapporten om det nästkommande ramprogrammet för forskning och innovation (FP10). 

Rekommendationer 

Rapporten är uppdelad i nio “byggstenar”, som tillsammans innehåller närmare 80 rekommendationer till åtgärder. Nedan följer en sammanfattning av några av dessa byggstenar som är av särskild relevans för regioner och städer.  

• Avkoda dagens kriser och förutse morgondagens hot: Mest sannolikt kommer Europa att drabbas av sektorsövergripande kriser, chocker och störningar som inträffar samtidigt under de kommande åren. En heltäckande och tvärsektoriell beredskap är nödvändig för att hantera sådana scenarion. Således måste samhällets sektorer vara klarsynta när det kommer till att analysera egna brister och utmaningar, och vara villiga att förutse och tänka igenom värsta tänkbara scenarier.  

• Göra det möjligt för EU att fungera under alla omständigheter: Mer konkret syftar det på behovet av att säkerställa kontinuiteten av vitala samhälls- och regeringsfunktioner mot “hela spektrumet av hot och faror”, från extremväder till väpnande aggressioner. Det inkluderar exempelvis hälso- och sjukvårdssektorn, socialtjänsten och länsstyrelsen. 

• Säkerställa snabba åtgärder med strukturer och förfaranden som är lämpliga för ändamålet: Snabbt beslutsfattande och agerande är komplicerat på EU-nivå på grund av bristande tillgång till data, det stora antalet aktörer och utmaningar med sektorsövergripande samordning. För att EU och dess medlemsstater ska kunna fatta snabba och välinformerade beslut och vidta åtgärder måste man tillsammans utveckla en effektiv och ändamålsenlig roll- och ansvarsfördelning, en sammanhängande och motståndskraftig samordning, samt ett reflexivt informationsutbyte. Det innebär inte enbart kommunikation mellan medlemsländer, utan i rapporten framhävs även vikten av att öka samordningen mellan lokala, regionala och nationella kontaktpunkter. 

• Stärka medborgarna som ryggraden i samhällets motståndskraft och beredskap: Första steget för att aktivt engagera medborgare i krisberedskapen är att öka deras risk- och hotmedvetenhet, och medborgares förmåga att agera vid kriser måste stärkas genom ökad beredskap hos individer och hushåll. I rapporten föreslås därför konkreta förslag på hur utsatta grupper och sårbara regioner kan stärkas i EU:s kommande strategi för fattigdomsbekämpning. 

• Utnyttja den fulla potentialen i offentlig-privata partnerskap: Den senaste tidens kriser visat på olika sårbarheter i EU:s leveranskedjor på grund av bristande samarbete och ömsesidigt beroende mellan offentliga och privata aktörer, som båda tillhandahåller viktiga varor och tjänster avgörande i kristider. EU:s förmåga att förbereda sig och stå emot framtida kriser kräver att samarbetet mellan privata och offentliga aktörer utnyttjas till fullo. 

• Bygga upp ömsesidig motståndskraft med partners genom en bestämd EU-diplomati: EU bör använda sin diplomati och sina partnerskap på ett samordnat sätt för att stärka den ömsesidiga motståndskraften. En viktig del i det är att stärka strukturer för utbyte av expertis, goda exempel (best practices) och utbildning mellan olika sektorer och aktörer. Niinistö föreslår därför bland annat att inrätta ett nätverk av regionala ömsesidiga och motståndskraftiga center (Mutual Resilience Centres) och att utveckla särskilda finansieringsinstrument i nära samarbete med medlemsländer, finansiella institutioner och regionala organisationer.  

• Utnyttja beredskapens ekonomiska fördelar genom att investera tillsammans på förhand: Beredskap för framtidens högriskförhållanden kräver att EU-gemensamma investeringar skalas upp till en ny nivå, vilket enligt Niinistö är avgörande för att minimera effekterna av kriser. I rapporten föreslås att större strukturella och regionala investeringar som finansernas genom EU:s sammanhållningspolitik bör ta säkerhet, klimattålighet och krisberedskap i beaktande. 

Framåtblick 

I rapporten är det tydligt att beredskap, och behovet av en ökad beredskap i EU och dess medlemsländer, berör såväl privata och offentliga sektorer som individer och hushåll. Som det går att läsa i von der Leyens politiska riktlinjer för 2024–2029 så går EU in ny era av försvar och säkerhet, vilket cementeras av utnämningen av EU:s första kommissionär för försvar. Således vävs behovet av beredskap in i flertalet områden, från hälsa och sjukvård till livsmedelsförsörjning. Den potentiella påverkan för städer och regioner är därmed tvärsektoriellt. Av särskild vikt är den utlovade handlingsplanen för cybersäkerhet för sjukhus och vårdgivare som ska presenteras under de 100 första dagarna av mandatperioden.  

Läs mer
Hela rapporten finns att läsa här.
En sammanfattning av rapporten finns att läsa här.  

/Veronica Fransson, Junior Policyhandläggare och Tobias Sjöblom, trainee på Stockholmsregionens Europakontor.