Knäckfrågorna
När Ursula von der Leyen tilldelades posten som ordförande under hösten 2019 satte hon upp en rad ambitiösa prioriteringar för mandatperioden som alla skulle bidra till den gröna och den digitala omställningen. Den nya kommissionen fick dock ärva två stora knäckfrågor: att få ihop ramverken för den nya långtidsbudgeten för perioden 2021–2027 och Storbritanniens utträde ur unionen. Utan lösningar kan de påverka kommissionens arbete med de satta prioriteringarna negativt.

Efter år av förhandlingar nådde kommissionens och Storbritanniens förhandlare en överenskommelse i oktober 2019 om Storbritanniens utträde ur EU. Landet lämnade unionen den 31 januari 2020, med en övergångsperiod som varade fram till den 31 december 2020. Syftet med övergångsperioden var bland annat att undvika ett abrupt stopp av parternas samarbeten inom ramen för den inre marknaden och tullunionen. Den nytillträdda kommissionen fick i uppgift att bland annat vägleda och utbilda medlemsstaterna och dess olika typer av aktörer om följderna av utträdet. För att minska de negativa effekterna av utträdet lade kommissionen, inom ramen för långtidsbudgeten, också fram ett förslag om stöd till aktörer i EU vars handels- och fiskesamarbeten med Storbritannien drabbades hårt av brexit. Det innebar den så kallade brexitjusteringsreserven. Reserven uppgår till 5 miljarder euro i stöd och Sverige berättigades 137 miljoner euro.

Covid-19-pandemin
Von der Leyens gröna och digitala omställning försvårades ytterligare när fokus i början av 2020 i stället behövde flyttas till utbrottet av covid-19-pandemin. Det ordinarie lagstiftningsarbetet i EU fick mindre uppmärksamhet i en tid av nedstängningar och restriktioner av olika slag i medlemsstaterna. När den initiala förvirringen lagt sig något i mitten av 2020 var dock känslan här i Bryssel att politiker och tjänstepersoner i EU:s institutioner arbetade både mer och effektivare än tidigare. Den tid som sparades in genom hemarbete och de nya möjligheterna till digital interaktion gjorde att lagstiftningsinitiativen lades fram i snabbare takt än innan pandemin. Kanske går det också att argumentera för att den extraordinära situation som pandemin medförde, som påverkade alla medlemsstaters ekonomier hårt, också underlättade budgetförhandlingarna. De länder som varit budgetrestriktiva fick plötsligt svårare att motivera nedskärningar. Det slutade med att kommissionens förslag om en rekordstor långtidsbudget på 1,100 miljarder euro och den kompletterande återhämtningsfonden (Next Generation EU) på 750 miljarder euro i återhämtningsstöd, för att hantera effekterna av pandemin, antogs i november 2020.

Covid-19-pandemin visade dessutom på stora brister i EU:s gemensamma hantering av globala hälsohot. Hälso- och sjukvård är i dag en befogenhet som EU och medlemsstaterna delar. Medlemsstaterna har det primära ansvaret, men EU har möjlighet att komplettera nationell lagstiftning med ramverk och standarder för hälso- och sjukvårdsprodukter, presentera initiativ för att skydda och förbättra EU-invånarnas hälsa och finansiera hälso- och sjuvårdsprojekt. I takt med att länder stängde sina gränser för att hålla smittan ute avstannade också leveranskedjorna, vilket gjorde att viktiga förnödenheter inte kom fram. Pandemin visade hur sårbar den inre marknaden och den fria rörligheten är vid kriser av det här slaget. Trots att medlemsstaterna historiskt sett varit angelägna om att värna sitt självbestämmande, innebar situationen att det tidigt under pandemin fanns en efterfrågan på europeiskt ledarskap och ett gemensamt svar på de utmaningar som medlemsstaterna plötsligt stod inför inom hälsoområdet. Det här speglades tydligt i den hälsobudget som före pandemin låg på cirka 450 miljoner euro för de kommande sju åren, men som efter budgetöverenskommelsen utökades till 5,1 miljarder euro som ett svar på pandemins utbrott.

För att stödja medlemsstaterna i den svåra och kostsamma situation som uppstod lade kommissionen, utöver återhämtningsfonden, fram en rad initiativ för att mildra effekterna av krisen. Bland annat infördes undantag i statsstödsreglerna och utökad flexibilitet när det gäller vad de sammanhållningspolitiska medlen kunde användas till. Kommissionen säkrade också på ett unikt sätt utveckling och produktion av vacciner genom att upphandla och beställa coronavirusvacciner och införde även det digitala vaccinpasset, som efter att vaccinationsprogrammen inletts bidrog till att medlemsstaternas stängda gränser långsamt öppnades upp. Kommissionen lade förra året fram förslag om att etablera en ny myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser: Hera, var syfte är att stärka samordningen av EU-insatser vid hälsokriser. Till skillnad från tidigare myndigheter som har placerats ut i medlemsstaterna valde kommissionen att inrätta Hera inom kommissionens verksamhet, vilket tydligt signalerar EU:s ambitioner att öka dess hälsorelaterade kompetens. Pandemin har också påverkat många av de övriga lagstiftningsförslag som lagts fram. Det är till exempel ingen slump att förslaget om ett gemensamt europeiskt hälsodataområde var det första av flera dataområden som kommissionen presenterade i syfte att underlätta dataflöden i Europa.

Gröna given & digitala omställningen
Trots att von der Leyen och hennes team av kommissionärer varit tvungna att lägga tid och resurser på pandemin har lagstiftningsförslag fortsatt att läggas fram. Inom ramen för den gröna given har kommissionen bland annat lagt fram 55 %-paketet, som består av elva ambitiösa lagstiftningsförslag med syftet att minska mängden växthusgasutsläpp med 55 % fram till 2030. Även inom ramen för den digitala omställningen har kommissionen lagt fram en mängd initiativ, i syfte att bland annat upprätta en digital inre marknad där data kan flöda fritt över landsgränserna och att öka den europeiska befolkningens digitala kompetens.

Kriget i Ukraina
När det vid årsskiftet 2021 – 2022 såg ut som att pandemins järngrepp om Europa och världen började lätta något och att EU återigen skulle kunna fokusera mer på återhämtning och omställning och mindre på krishantering, bröt kriget i Ukraina ut. För att hantera den nya situationen i unionens närområde har kommissionen bland annat lagt fram förslag för att stödja medlemsstaternas mottagande av flyktingar från Ukraina. Nu senast med det så kallade Fast-Care-paketet, som omfattar stöd som ges till länder och regioner som tar emot flyktingar från Ukraina. Med lagstiftningsförslaget vill kommissionen öka flexibiliteten och effektiviteten i sammanhållningspolitiken, vilket utvidgar det stöd som redan tillhandahålls inom ramen för sammanhållningspolitiska insatser för flyktingar i Europa.

Förutom ökade flyktingströmmar från Ukraina till medlemsstaterna har kriget också skapat en energikris i EU. Kommissionen lade i maj fram REPowerEU-planen, med syfte att snabbt minska medlemsstaternas beroende av ryska fossila bränslen och samtidigt påskynda den gröna omställningen. Åtgärderna i planen ska bidra till energibesparingar och påskynda införandet av förnybara energikällor. Kommissionen skjuter till pengar via återhämtningsfonden och gör det möjligt för medlemsstaterna att använda sammanhållningsmedel för att finansiera insatserna. Omställningen tar dock tid och när Ryssland i all större utsträckning stryper gasflödet till kontinenten råder det nu gasbrist i Europa. Många hushåll är i dag beroende av rysk gas för uppvärmning och nedkylning, vilket gör att många medlemsstater nu förbereder sig på att hantera effekterna av energikrisen när vintern kommer.

Kommissionens första två och ett halvt år har med andra ord minst sagt varit turbulenta. Ingen vet hur länge kriget i Ukraina kommer att pågå eller hur det kommer att utvecklas. Det enda vi kan säga med säkerhet är att pandemin och kriget i Ukraina inte är de sista kriser som kommissionen och EU kommer att ställas inför.

/Tobias Eriksson, EU Policyhandläggare på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel