När Covid-19-krisen bröt ut blottade pandemin behoven av tydligare europeisk koordinering vid gränsöverskridande hälsokriser, eftersom den har inneburit effekter som motverkar själva kärnan i EU:s strävan att uppnå fri rörlighet av varor, tjänster och människor inom unionen. Under 2020 började man därför på EU-nivå att diskutera möjligheterna att stärka EU:s motståndskraft mot, och samordning under, en hälsokris, genom att skapa en europeisk hälsounion.
Pandemin har resulterat i att EU har tagit ett större grepp kring hälso- och sjukvårdsfrågorna. Det är ett område som tidigare i stor utsträckning har räknas som en nationell kompetens, där medlemsstaterna själva ansvarat för lagstiftningen.
I början av 2020 etablerades en återhämtningsfond på Europeiska kommissionens initiativ, i överenskommelse med medlemsländerna. Syftet är att ekonomiskt stödja medlemsstaternas hantering av pandemin. I samband med förhandlingarna om återhämtningsfonden började man på EU-nivå diskutera möjligheterna att stärka EU:s motståndskraft mot, och samordning under, en hälsokris, genom att skapa en europeisk hälsounion.
Under hösten 2020 lade Europeiska kommissionen fram ett meddelande om skapandet av en europeisk hälsounion, tillsammans med ett lagstiftningspaket som syftar till att hantera allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa och att förstärka mandaten för den europeiska smittskyddsmyndighetens och den europeiska läkemedelsmyndighetens. I september 2021 inrättade kommissionen en ny europeisk myndighet för beredskap och insatser vid hälsokriser, Hera.
Under 2022 har diskussionerna om vad som ska hända med hälsounionen efter pandemin påbörjats. Vid ett informellt möte den 10 februari 2022 som organiserades av det franska ordförandeskapet, träffades medlemsstaternas hälsoministrar för att diskutera hälsounionens framtid och utarbetandet av en europeisk folkhälsostrategi. Till exempel diskuterades EU:s gemensamma hälsorelaterade insatser under pandemin, som upphandling av vaccin och framtagandet av gemensamma standarder för digitala covid-certifikat.
Det finns idag en annan förväntan på EU när det kommer till hälsorelaterade åtaganden än tidigare. Medlemsstaterna står inför en rad gemensamma utmaningar, bland annat när det gäller cancer, antibiotikaresistens och den åldrande befolkningen. Under mötet underströk den franska hälsoministern Olivier Véran att hälsofrågorna är en nationell kompetens, samtidigt som han var tydlig med att EU har större möjligheter att nå resultat inom exempelvis cancerforskning om vi arbetar tillsammans. Stella Kyriakides, kommissionär med ansvar för hälsofrågor, betonade också vikten av det europeiska gemensamma hälsodataområdet. Förslaget väntas läggas fram i april för att underlätta delning av hälsodata mellan medlemsstaterna.
En stor fråga för medlemsstaterna i närtid kommer troligtvis vara om EU:s hälsounion endast ska fokusera på gränsöverskridande hälsohot eller om den ska utvecklas till en mer allomfattande folkhälsounion. Möjligen kommer EU att få en allt större roll i medlemsstaternas utformning av hälso- och sjukvårdspolitiken i framtiden.
/Tobias Eriksson, EU Policy Officer på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel