Produktion, konsumtion och avfall kopplat till produkter står idag för runt 40% av de globala växthusgasutsläppen och en stor mängd föroreningar i mark, vatten och luft. Under 2021 drog Europeiska kommissionen i gång förberedelserna med att uppdatera sina regler kring hållbara produkter och hur dessa designas.
Den EU-lagstiftning som idag sätter krav på produkters miljöprestanda är Ekodesign-direktivet, men det gäller endast energirelaterade produkter såsom kylskåp, tvättmaskiner och datacenter. Direktivet vilar på tanken att det är enklare att påverka hur mycket energi en produkt använder under sin livstid i designfasen, snarare än i hur den används av konsumenter. Direktivet har fungerat väl och lett till stora energibesparingar. Europeiska kommissionen vill med uppdateringen nu gå ett steg längre och föreslår med det nya initiativet för hållbara produkter att fler produkter ska omfattas, samt att de snabbare ska kunna reglera nya produktgrupper och specifika sektorer.
Med det nya initiativet vill man öka livslängden på de produkter som kommer ut på marknaden i EU. Exempelvis genom att göra det enklare att reparera dem, öka andelen återvunnet material i tillverkningen, minska avfall och öka återbruk. I förslaget till ny lagstiftning har EU-kommissionen flaggat för att de kommer att överväga åtgärder som riktar sig till olika delar av värdekedjan. Bland förslagen som listas finns införandet av övergripande hållbarhetsprinciper för produkter, minimikrav för hållbarhet när det gäller offentlig upphandling av produkter och regler angående producentansvar. Det sistnämnda för att produkter ska kunna gå att reparera och att det ska finnas reservdelar på marknaden.
Kopplat till Ekodesigndirektivet finns även en prioriteringslista med produkter som ska regleras. Listan för år 2020–2024 har försenats flera gånger men den förväntas nu publiceras tillsammans med det nya initiativet för hållbara produkter.
En annan intressant åtgärd som övervägs är att förbjuda att varor som inte har sålts förstörs. Liknande lagstiftning finns redan nationellt i Frankrike, Belgien och Tyskland. Enligt statistik gjord på uppdrag av miljöorganisationen EEB väntas värdet på förstörd elektronik och kläder i EU landa på strax under 22 miljarder euro år 2022. Det är mer än Cyperns totala BNP år 2020. Flera organisationer har efterfrågat åtgärder från EU-nivå för att få effekt.
Förslaget från Europeiska kommissionen att snabbare kunna reglera olika produktgrupper (genom så kallade delegerade akter) och rikta in sig på specifika sektorer har fått kritik. Särskilt från Europaparlamentet, där exempelvis den svenska parlamentarikern Jessica Polfjärd (M) diskuterade frågan på ett seminarium organiserat av Skogsindustrierna i februari och ställde sig kritisk till användandet av delegerade akter. Delegerade akter tas fram av kommissionen för att göra lagstiftningen mer detaljerad och tydligare, men de kan inte ändras av medlemsstaterna eller Europaparlamentet utan endast godkännas eller förkastas. Kommissionen menar att delegerade akter skulle göra lagstiftningen mer konkret för industrin och att man skulle undvika att den blir alltför övergripande och därmed ”tandlös”.
Handlingsplanen för den cirkulära ekonomin som kom 2020 sätter ramen för kommissionens arbete med att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursanvändning och dess miljökonsekvenser. En central del är att producera hållbara produkter som passar för en klimatneutral, resurseffektiv och cirkulär ekonomi, samt minskar avfall.
Under våren 2022 förväntas två lagstiftningspaket inom cirkulär ekonomi komma. Fokus ligger både på att skärpa kraven på produkter och på att ge konsumenterna mer information och makt, genom exempelvis bättre hållbarhetsmärkning. I slutet på mars kommer förutom initiativet om hållbara produkter, ett förslag till direktiv om att stärka konsumenternas makt i den gröna omställningen, en översyn av förordningen om byggprodukter, samt en strategi för hållbara textilier. Det andra paketet kommer i mitten på sommaren (aviserat den 20 juli) med förslag om biobaserad plast, en uppdatering av direktivet om förpackningar och förpackningsavfall, en uppdatering av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, samt förslag på lagstiftning som kräver att företag ska kunna styrka sina miljöpåståenden.
/Anna Tranberg, EU Policy Officer på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel