Den 13:e maj antog EU-kommissionen ett initiativ för global hälsomotståndskraft (Global Health Resilience Initiative). Det ska stärka EU:s roll i att förebygga, förbereda sig och hantera framtida folkhälsokriser genom att stärka partnerländers sjukvårdssystem, EU:s egen industri kopplad till hälsa, samt genom att effektivisera strukturen på den internationella hälsoarkitekturen. I en internationell kontext där bistånd sjunker, exempelvis då U.S.A har lämnat WHO samt sänkt sitt bistånd, så ser EU ett behov av att ta större del i utformningen av den globala hälsopolitiken. Global hälsa är inte bara en fråga om att optimera bistånd, utan har förvandlats till en hörnsten i unionens egen hälsopolitik. I den här artikeln kikar vi närmare på strategins innehåll.
Strategins innehåll och de viktigaste aktörerna
EU har pekat ut fem prioriteringsområden som ska bidra till ökad motståndskraft.
För att omsätta dessa i handling så har nio huvudsatsningar kopplade till prioriteringsområdena tagits fram av EU-kommissionen. Med strategin vill EU agera proaktivt gällande hälsokriser, inte reaktivt. Dessa strategiska prioriteringar kan ses som en försmak på vad som kommer att prioriteras inom hälsoområdet under nästa långtidsbudget. Ett tema som återkommer i strategin är EU:s vaksamhet för spridning av nya epidemier. Europeiska kommissionen vill se att WHO förblir en viktig och central aktör för Europa som samordnarare och normsättare, samtidigt som kommissionen vill koordinera dess medlemsländers beslut i diverse styrelser för internationella hälsoorganisationer som de sitter i.
Kommissionen vill att fokus läggs på utvecklingen av motståndskraftiga nationella sjukvårdssystem och se till att finansieringsmodellen flyttas från en modell där bistånd står för en stor del av finansiering, till mer robust och långsiktig hållbar offentlig förvaltning. Samarbetet fokuserar på starka mellanstatliga partnerskap mellan offentliga sjukvårdssystem och internationella organisationer och inte på mindre aktörer som NGOs. Kommissionen ser samordningen av statliga aktörer som nyckeln i att kunna dela information och kunskaper som kan förbättra global hälsa och förhindra internationella folkhälsokriser.
Den europeiska privata sektorn och bistånd
En intressant aspekt av initiativet är kopplingen mellan den europeiska privata sektorn och dess framträdande roll i EU:s plan för den globala folkhälsan. Europeiska kommissionen ser allmänt den europeiska läkemedelsindustrin som en motor för tillväxt och vill öka dess konkurrenskraft internationellt samt minska behovet av läkemedel producerade utomlands för att stärka sin egen suveränitet. Diversifieringen av leveranskedjor och diversifieringen av produktionen av viktiga hälsoprodukter har intressanta konsekvenser för lokal industri inom EU.
Medan EU är starkt inom forskning så har produktionen av generiska mediciner, såsom antibiotika och smärtstillande, flyttat från EU och hamnat i länder som Kina och Indien. Genom att i strategin fokusera på diversifiering av leverenskedjor och produktionen av viktiga hälsoprodukter kan man tolka det som att kommissionen hoppas att europeisk industri inom området ska gynnas. Det märks också i hur finansieringen ser ut. Kommissionen vill inte bara bruka sig av direkt bistånd från skattepengar, utan vill använda något som kallas blandfinansiering (blended finance). Det innebär att bistånd används som en hävstång för att attrahera privat kapital att bidra till exempelvis investeringar. Denna finansieringsmodell har använts tidigare i Global Gateway och Team Europe projekten. En fråga om balans mellan suveränitet och konkurrenskraft uppkommer dock och om det är mer lönsamt för europeiska företag att flytta produktionen utanför EU och huruvida det är gynnsamt för europeisk suveränitet eller inte.
Motverkandet av desinformation rörande hälsa
EU ser desinformation som en stor utmaning för folkhälsan. Felaktig information om exempelvis vaccin kan få konsekvenser för befolkningen samtidigt som det undergräver förtroendet för sjukvårdssystem. För att säkerställa effektiv folkhälsokommunikation bör myndigheter samarbeta med hälso- och sjukvårdspersonal, lokalsamhällen och andra berörda aktörer, inklusive betrodda mellanled såsom professionella nätverk, samhällsledare och trosbaserade organisationer. Genom att sätta höga krav på forskning och kliniska tester vill EU se till att allmänheten behåller förtroendet i evidensbaserad forskning. Att förhindra spridningen av desinformation har redan visat sig vara svårt, och att det nu får en egen dedikerad del visar på omfattningen av problemet.
Sammanfattning
Den nya strategin är mångfacetterad och kan i den internationella kontexten ses som att EU vill fylla ut den ledande rollen inom global hälsa som U.S.A länge hade. Frågan är om de finansiella musklerna finns hos EU:s partnerländer och om de är intresserade av att lyssna. Starkare sjukvårdsystem kommer kräva ekonomiska reformer och muskler hos ekonomiskt svagare partnerländer. Som redan påpekat ligger vaksamheten för en ny pandemi till grund för strategin och det visar att global hälsa och folkhälsa har blivit en brännande säkerhetsfråga för unionen.
Läs mer
EFPIA och Vaccines Europes gemensamma uttalande om planen
Europeiska kommissionens publicering av planen från den 13:e maj
Faktablad om de nio huvudsatsningarna
En artikel från GPF om privatfinansiering av global hälsa
Kommuniké från kommissionen till Europeiska parlamentet och rådet
/Måns Callghan Südow, trainee och Daniel Melander, EU Policyhandläggare på Stockholmsregionens Europakontor