Mikroplaster är små plastbitar som antigen bildas avsiktligt eller bildas från slitage och nedbrytning av större bitar plast. EU:s plaststrategi går ut på att minska plastavfall och ett specifikt fokus är att begränsa mikroplaster i miljön. Framöver kommer både ny lagstiftning och tillägg till befintlig lagstiftning för att bekämpa mikroplaster inom EU.
Vad är mikroplaster?
Mikroplaster används som ett samlingsnamn för plastbitar som är mellan en nanometer till fem millimeter och kan inte lösas upp i vatten. Det finns två grupper av mikroplaster, primär och sekundär. Primära mikroplaster är de som produceras medvetet för ett specifikt användningsområde, som exempelvis i tandkräm, i kosmetika och som fyllnadsmaterial på konstgräsplaner. Sekundära mikroplaster skapas däremot genom att de bryts ner från större plastföremål, som exempelvis genom slitage av bildäck eller när plastskräp i naturen bryts ned av solljus.
En plastpåse kan ta 10–20 år att brytas ned till mikroplaster, därefter tar mikroplasterna hundratals år att brytas ner om de överhuvudtaget gör det. Naturvårdsverkets slutsats från 2019 är att mikroplaster inte utgör någon större risk för antingen miljön eller hälsan, men man påpekar att kunskapsluckorna är stora. Enligt Havs- och Vattenmyndigheten finns det indikationer på att många vattenlevande djur äter plast i tron om att det är föda. Det finns också risker med att plasten som djur i havet får i sig kan fungera som en magnet för miljögifter. Mikroplast kan sedan brytas ned i ännu mindre delar och då kallas nanoplast. I vilken utsträckning det sker är dock fortfarande oklart eftersom det är svårt för att detektera nanoplast i naturen. Forskning om nanoplast pågår bland annat vid Lunds universitet.
EU och mikroplaster
Under 2018 presenterades EU:s plaststrategi vars syfte är att begränsa den avsiktliga användningen av mikroplaster, minska förbrukningen av engångsplast samt att alla plastförpackningar ska kunna återanvändas eller återvinnas till 2030. Den Europeiska kemikaliemyndigheten uppskattar att EU använder cirka 145 000 ton mikroplaster årligen och att 42 000 ton hamnar i naturen, där fyllnadsmaterial på konstgräsplaner är den största källan till utsläpp. För tillfället finns ingen heltäckande europeisk lagstiftning som reglerar mikroplaster och dessutom saknas det ekonomiska incitament för företag att minska mikroplaster.
Den Europeiska kemikaliemyndigheten fick 2017 i uppdrag av EU-kommissionen att ta fram vetenskapliga bevis för hur primära mikroplaster kan begränsas i EU. Det slutliga utlåtandet från myndigheten var ett fullständigt förbud av primära mikroplatser. Förbudet kommer att läggas till den befintliga kemikalielagstiftningen REACH och röstades igenom i sin helhet av medlemsländernas ledamöter i den så kallade REACH-kommittén i april 2023. När det till exempel gäller kosmetika måste mikroplaster ersättas med miljövänligare alternativ.
För konstgräsplaner kommer förbudet att träda i kraft efter en övergångsperiod på åtta år. Från svensk sida hade Svenska Fotbollsförbundet hellre sett en längre övergångsperiod då de menar att det för tillfället saknas attraktiva alternativ för de svenska vinterförhållandena. Dock har nya miljövänliga funktionsmaterial testats av Stockholms fotbollsförbund tillsammans med Solna kommun med fyra olika material som baseras på exempelvis material av kork och restmaterial från oliver.
Kommande lagstiftning
Ny lagstiftning om utsläpp av mikroplaster för att minska miljöpåverkan väntas presenteras av EU-kommissionen de kommande månaderna. Målet är att det ska vara en övergripande lagstiftning för mikroplast med syfte att minska mängden mikroplaster i miljön med ett speciellt fokus på sekundära mikroplaster. Det ska uppnås genom att bland annat minska användningen av mikroplaster i produkter, harmonisera metoder för mätning av oavsiktliga utsläpp av mikroplaster, samt märkning, standardisering och certifiering för att bättre förstå förekomsten av och riskerna med mikroplaster i miljön.
Konsekvenser för Stockholmsregionen
Eftersom det nya lagstiftningsförslaget om mikroplaster inte presenterats i dess helhet är det svårt att i nuläge bedöma exakt vad konsekvenserna kommer att bli för Stockholmsregionen. Det fullständiga förbudet av primära mikroplatser på konstgräsplaner kommer dock att påverka. I Stockholm stad finns exempelvis 104 konstgräsplaner och 94 av dessa baseras på gummigranulat (baseras på bildäck), som är ett fyllnadsmaterial på konstgräsplaner. Varje år köps mellan 40–50 ton gummigranulat av staden och det uppskattats att drygt 20 ton hamnar i naturen. I Stockholmsregionens resterande 27 kommuner finns det uppskattningsvis 300 konstgräsplaner. Därmed kommer de nuvarande konstgräsplanerna behöva byta ut dess fyllnadsmaterial av mikroplaster till något nytt material.
Stockholms stad arbetar även med att minska spridningen av mikroplaster med sin handlingsplan med 50 konkreta åtgärder som är direkta, kunskapshöjande och utbildande. Stadens största utsläppare av mikroplaster är slitage av bildäck som motsvarar 540 ton per år som i framtiden förmodligen kommer att regleras av EU:s nya lagstiftning om utsläpp av mikroplaster.
Vad händer nu?
Gällande begränsandet av primära mikroplaster inom REACH-förordningen har det skickats vidare för att godkännas av rådet (medlemsländerna) och Europaparlamentet och kan därefter implementeras. Förslaget till ny lagstiftning om att minska mikroplaster i miljön var planerad för andra kvartalet 2023, men enligt EU-kommissionens senaste agenda har förslaget försenats och ett nytt datum har ännu inte kommunicerats.
/Anna Tranberg, EU Policyhandläggare och Mikael Eliasson, trainee på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel