För att stärka ekonomisk och finanspolitisk samordning påbörjades under 2011, efter finanskrisen, arbetet med den så kallade europeiska planeringsterminen.
Syftet med den europeiska planeringsterminen är att medlemsstaterna under en period på sex månader synkroniserar sina budget- och ekonomiska politiska åtgärder, med gemensamma mål och regler man satt upp på EU-nivå. På det sättet ska tillväxt främjas i EU och samtidigt säkerställa sunda offentliga finanser och förhindra makroekonomiska obalanser i medlemsstaterna. Den europeiska planeringsterminen har dock fått en del kritik, på grund av att genomförandet av kommissionens årliga landspecifika rekommendationer ofta är bristfällig i medlemsstaterna.
Den europeiska planeringsterminen har sedan 2011 utvecklats i takt med de fokusområden och insatser som EU arbetat med. Bland annat riktar planeringsterminen sedan några år tillbaka ökat fokus mot de globala hållbarhetsmålen (SDG). I Göteborg proklamerade man under ett möte under 2017 den europeiska sociala pelaren och sedan dess har den europeiska planeringsterminen också använts för att främja EU:s sociala dimension. Som ett resultat av utbrottet av covid-19-pandemin under 2020 och dess fortsatta inverkan på världen under 2021, har den europeiska planeringsterminen tillfälligt anpassats med syfte att hantera de negativa effekterna av pandemin. Allt detta påverkar de landspecifika rekommendationer som kommissionen vill att medlemsstaterna och i sin tur också medlemsstaternas regioner och kommuner, ska genomföra.
Under den anpassade europeiska planeringsterminen har den breda samordningen av medlemsstaternas budget- och ekonomiska politiska åtgärder pausats. I stället har man adderat utarbetandet, antagandet och genomförandet av de nationella återhämtningsplanerna. De är ett krav för att medlemsstaterna ska kunna få ta del av medel från faciliteten för återhämtning och resiliens. Återhämtningsplanerna måste därför ta kommissionens landspecifika rekommendationer i beaktande, men utöver det bestämmer medlemsstaterna själva vilka insatser som finansieringen från faciliteten ska gå till. Förutsättningen är att de håller sig inom kravet att 37 procent av medlen ska gå till gröna investeringar och 20 procent till digitala investeringar och sedan godkännas av både kommissionen och rådet. I 2022 års planeringstermin återupptar man det bredare fokuset på samordning av medlemsstaternas ekonomi och sysselsättning samtidigt som det finns en fortsatt stark koppling till återhämtningsplanerna och dess genomförandekrav.
Sedan kommissionen presenterade idéen med återhämtningsplanerna har fler finansieringsinstrument föreslagits att bindas till utarbetandet av nationella planer. I till exempel den föreslagna sociala klimatfonden, som ska vara ett stöd för de som påverkas mest av att man inför ett system för handel med utsläppsrätter för byggnader och vägtransporter, vill kommissionen att medlemsstaterna tar fram nationella sociala klimatplaner.
I utarbetandet av de nationella återhämtningsplanerna var det många regioner och kommuner runt om i Europa som uttryckte missnöje över att de utelämnats från processen med utformningen av planerna. I regelverket till faciliteten för återhämtning och resiliens fanns det endast med en stark rekommendation att medlemsstaterna skulle konsultera berörda aktörer (exempelvis regioner och kommuner) i utarbetandet av planerna. Trots att det är dessa aktörer som i stor utsträckning väntas stå för genomförandet av de insatserna. För att undvika den här typen av top-down-styrning i framtiden, kommer det därför behövas införas större krav på medlemsstaterna gällande transparenta processer och inkludering av regionala och lokala aktörer i utarbetandet av planerna.
Sveriges återhämtningsplan lämnades in till kommissionen den 28 maj 2021. I planen redogör regeringen för de insatser som Sveriges 34 miljarder kronor i bidrag från faciliteten för återhämtning och resiliens ska gå till. I och med att regeringens budget röstades ned i november förra året, och eftersom oppositionens budget inte innehåller de klimatsatsningar som krävs, behöver dock regeringen revidera den svenska planen innan den kan godkännas. Det betyder att det ännu är oklart när Sverige kommer kunna få ta del av medlen från faciliteten för återhämtning och resiliens.
/Tobias Eriksson, Policy handläggare på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel