Kopplade till förordningen är ett antal delegerade akter med granskningskriterier baserade på forskning. De delegerade akterna lägger fram vilka verksamheter som är hållbara under taxonomin. Expertgruppen som har hjälpt till att utveckla de tekniska kriterierna publicerade sin slutrapport angående de två första miljömålen i mars 2020. De arbetar just nu med ett första utkast angående de fyra följande miljömålen där en slutrapport planeras komma i slutet på året.

Utöver att definiera vilka verksamheter som ska klassas som hållbara definieras i de delegerade akterna också övergångsaktiviteter – detta kan vara om en aktivitet möjliggör för andra ekonomiska verksamheter att väsentligt bidra till ett eller fler miljömål. Det pågår också diskussioner om en negativ taxonomi som ska identifiera ekonomiska verksamheter som skapar avsevärd skada.

De allra flesta är överens om att en taxonomi behövs för att påskynda omställningen av samhället och för att nå EU:s klimatmål. Den stora knäckfrågan ligger i stället i hur olika verksamheter ska klassificeras – kort och gott vad är hållbart och inte? Under sommaren plockades exempelvis kärnkraft och gas bort från taxonomin då medlemsstaterna inte kunde komma överens. Frågetecken kvarstår också bland annat kring vattenkraft, bioenergi och skogsbruk där bland annat Sverige och Finland har ställt sig tveksamma till att bioenergi inte skulle klassas som hållbar.

Taxonomin är en del av EU:s handlingsplan för finansiering av hållbar tillväxt och ingår i den kommande uppdateringen av EU:s strategi för hållbar finansiering som planeras presenteras idag (6 juli). De två andra byggstenarna är omfattande rapporteringsplikt samt standarder och märkningar för hållbara finansiella instrument där exempelvis en europeisk standard för gröna obligationer.