Den gröna givens mål är att EU ska vara en klimatneutral union år 2050 och industriplanen vidareutvecklar den nuvarande strategin. Efter att EU:s stats- och regeringschefer möttes i januari fick EU-kommissionen i uppdrag att skapa bättre förutsättningar för att stärka den europeiska konkurrenskraften kopplad till ren teknik, vilket resulterade i industriplanen för den gröna given.
Så ska EU bli ledande inom nettonollteknik
”Vi vet att det viktigaste av allt i kampen mot klimatförändringarna är nettonollindustrin”, sa EU-kommissionens ordförande Ursula Von Der Leyen när hon i februari i år presenterade industriplanen för den gröna given som ska förbättra europeisk konkurrenskraft och att ställa om industrin. Industrin har en väsentlig klimatpåverkan, exempelvis enbart i Sverige står industrin för en tredjedel av de territoriella utsläppen av växthusgaser. För att snabba på att nå nettonollutsläpp inom industrin, vilket innebär att utsläppen är så låga som möjligt och att det som ändå släpps ut kompenseras med negativa utsläpp såsom koldioxidupptag, krävs bland annat ny teknik och ökade incitament för industrin. Utanför Europa har bland annat Japan, Indien, Storbritannien och Kanada nya politiska förslag för att uppnå nettonollindustri. USA presenterade sin omtalade Inflation Reduction Act i mitten på förra året, vars syfte är att ställa om amerikansk industri med hjälp av klimatinvesteringar.
Industriplanen för den gröna given
Huvudsyftet för industriplanen för den gröna given är gynna europeisk nettonollindustri och påskynda klimatneutralitet, allt för att EU ska vara i framkant när det kommer till klimatomställningen av industrin med hjälp av ren teknik. Tillvägagångsättet är att utöka tillverkningskapaciteten av nettonollprodukter och teknik, att bygga på nuvarande lagstiftning och program, samt förbättra tillgången till finansiering. Industriplanen kompletterar och samverkar med det nuvarande lagstiftningen och finansiering såsom ekodesign för hållbara produkter, batteriförordningen och förordningen om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen.
En plan i fyra delar
Industriplanen bygger på fyra grundläggande pelare:
1) Ett förutsebart och förenklat regelverk – För att förenkla regelverket föreslår EU-kommissionen en ny rättsakt om nettonollindustri tillsammans med akten om råvaror av avgörande betydelse och reformen av elmarknaders utformning. De tre förslagen förväntas presenteras i mitten på mars i år.
2) Snabbare tillgång till finansiering – Tanken är att ren teknik ska finansieras i Europa med både privata och offentliga medel utan att skada den inre marknaden. Finansieringen från EU kommer bestå av befintliga EU-medel men EU-kommissionen kommer även föreslå nya finansieringsmöjligheter genom att skapa en fond för europeisk suveränitet.
3) Ökad kompetens – För att utbilda människor, specifikt inom den gröna omställningen, föreslår EU-kommissionen diverse omskolnings- och fortbildningsprogram i strategiska industrier.
4) Öppen handel för resilienta leveranskedjor – På grund av den globala handelns centrala roll för den gröna omställningen kommer frihandelsavtal och samarbeten vara av yttersta vikt, speciellt med kritiska råvaror.
USA och EU
USA:s president Joe Biden signerade ”Inflation Reduction Act” den 16 augusti 2022 vilket är ett klimatpaket på 370 miljarder dollar. I praktiken innebär det starka ekonomiska incitament för den gröna omställningen. Även fast EU välkomnar USA:s initiativ upprättades en särskild arbetsgrupp för att hantera oenigheter mellan länderna. Exempelvis riskerar europeiska biltillverkare att missgynnas på den amerikanska marknaden eftersom vissa skattelättnader endast kan beviljas om produktionen är baserad i USA. Därmed har EU debatterat flitigt hur industriplanen för den gröna given bäst bemöter USA:s klimatpaket.
Vad händer nu?
EU-kommissionen förväntas presentera rättsakten om nettonollindustri den 14 mars som sedan kommer diskuteras vidare på nästa EU toppmöte den 23–24 mars. Förslaget kommer förmodligen leda till diverse diskussioner, ur ett svenskt perspektiv kommer bland annat utvidgningen av statsstödsregler och en ny fond för europeisk suveränitet vara intressanta.
/Anna Tranberg, EU Policyhandläggare och Mikael Eliasson, Trainee på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel