Ekosystemtjänster såsom mat, dricksvatten och det skydd som exempelvis skogar och våtmarker ger mot översvämningar, utgör en viktig grund för vår samhällsekonomi och välfärd. Genom att återställa skadade ekosystem kan deras långsiktiga kapacitet att bidra med ekosystemtjänster stärkas. EU har som övergripande mål i sin strategi för biologisk mångfald att alla ekosystem ska ha god status till år 2050.
Tydliga rättsligt bindande mål
Som en del i den nya strategin för biologisk mångfald föreslog EU-kommissionen i juni 2022 rättsligt bindande mål för hur naturen ska återställas genom förordningen om restaurering av natur. Enligt den tidigare frivilliga strategin som sträckte sig till 2020, skulle medlemsstaterna återställa 15 procent av de degraderade ekosystemen. Tyvärr har inte det målet nåtts.
Det övergripande bindande målet i förslaget är att medlemsstaterna senast 2030 ska vidta restaureringsåtgärder som omfattar minst 20 procent av den totala ytan av unionens land- och havsområden. År 2050 ska alla ekosystem i behov av restaurering omfattas vilket kommer att specificeras i de nationella restaureringsplanerna som varje medlemsland kommer att ta fram. Hur det här ska genomföras är tätt kopplat till de arter som listas i EU:s lagstiftning habitat (92/43/EEG), genom att det i naturrestaureringsförordningen sätts konkreta och tidsatta krav på genomförande av åtgärder kopplade till de olika arterna grupperade efter typ av ekosystem (skog, sötvatten etc.). Därutöver ställs specifika krav på att inventera och avlägsna barriärer i vattendrag, samt att vända nedgången av pollinatörer till 2030 och därefter se till att de fortsätter återhämta sig.
Särskilda mål för grönska i städer
För städer, där även mindre städer och förorter inkluderas, sätts kvantitativa mål där grundförutsättningen är att det inte ska ske några nettoförluster av grönområden att de succesivt ska öka över tid. Medlemsstaterna ska på nationell nivå säkerställa att den totala ytan av urbana grönområden ökar med minst 3 procent till 2040 och minst 5 procent till 2050. Varje medlemsstat ska också se till att trädkronetäckningen ökar med 10 procent till 2050.
Nationella restaureringsplaner – en nyckel i genomförandet
Inom två år efter att förslaget har trätt i kraft ska medlemsstaterna ta fram nationella restaureringsplaner. Planerna ligger till grund för att kunna mäta att målen i förordningen uppfylls. De ska baseras på de nationella och lokala förhållandena, aktuell forskning, hur målkonflikter ska hanteras samt specificera hur, när och var restaureringsarbetet ska genomföras. I de nationella restaureringsplanerna ska medlemsländerna också övervaka arealen för urbana grönområden och trädtäckning i städer och i mindre städer och förorter.
Påverkan på Stockholmsregionen
Förordningens inriktning och syfte rimmar väl med de klimat- och miljömål som redan finns, dock finns det stora utmaningar i att kunna leva upp till de krav som ställs inte minst när det gäller urbana grönområden. På nationell nivå har Boverket påpekat att de administrativa enheterna som används (LAU) gör det omöjligt att i Sverige – där storleken på dessa varierar kraftigt – uppnå kravet att öka de urbana grönområdena med 5% till 2050.
För städer som Stockholm med en snabb befolkningsökning är ökade grönområden svårt att uppnå trots stadens policy att prioritera användningen av redan exploaterad mark för nya fastigheter, särskilt i ljuset av befolkningen förväntas öka med 100,000 de kommande tio åren. Att bygga bostäder på befintlig infrastruktur såsom järnvägs- och tunnelbanestationer är en möjlig lösning men skulle kräva betydande extern finansiering.
Ett annat perspektiv som har lyfts av flera aktörer inklusive Stockholms stad, Göteborgs stad och SKR är avsaknaden av kvalitativa mål när det gäller urbana grönområden. Stockholm lyfter bland annat att såsom förslaget nu är utformat skulle det inte hindra aktörer från att fortsätta bygga på mark med viktiga ekosystem, och de skulle kunna kompenseras genom gräsmattor och gröna tak som tenderar att ha betydligt lägre ekosystemtjänstkapacitet. Större fokus bör läggas på att undvika att nuvarande grönområden hackas upp då det har stor negativ påverkan på den biologiska mångfalden i städer.
Processen framåt
Att EU-kommissionen föreslagit en förordning innebär att den slutliga lagtexten inte behöver införlivas i nationell lagstiftning innan den börjar tillämpas. Den övergripande tidsplanen är att förordningen tidigast kan träda i kraft i mitten på 2023. Europaparlamentet förväntas vara klara med sin ståndpunkt i maj. Under våren kommer Sverige inneha ordförandeskapet i Europeiska unionens råd och har redan nu flaggat för att de kommer att arbeta för att förhandlingarna ska vara klara under våren.
/Anna Tranberg, EU policyhandläggare på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel