Newsletter | 21-05-2019

"På EU-agendan" är nyhetsbrevet för dig som vill hålla dig uppdaterad, följa med i vårt arbete och lära dig mer om EU-politik. Vi bjuder på insikter, reflektioner och spaningar om det som står högt på agendan just nu.

Vi har det EU-samarbete vi förtjänar

Valtemperaturen för Europaparlamentsvalet stiger och det ser lite lovande ut i röstdeltagandet, i alla fall om man ser på andelen förtidsröstande där betydligt fler har valt att förtidsrösta i årets EU-val än i det förra valet. Det är bra och nog ska vi över 60 procent i Stockholmsregionen!

Europaparlamentets demokratiska makt har ökat i takt med att varje nytt fördrag gett parlamentet allt fler kontroll- och lagstiftningsbefogenheter. Brysselfördraget (1975) gav parlamentet rätt att i slutet av året granska EU:s räkenskaper och bedöma om kommissionen använt EU:s budget på ett klokt och riktigt sätt. Nya tillägg genom Europeiska enhetsakten (1986) gjorde att parlamentets samtycke blev obligatoriskt innan ett nytt land kan gå med i EU. Amsterdamfördraget (1997) gav parlamentet en mycket starkare ställning som medlagstiftare tillsammans med rådet på en rad av EU:s lagstiftningsområden (konsumentskydd, möjligheten att arbeta lagligt i ett annat land, miljöfrågor m.m)

Det senaste fördraget, Lissabonfördraget (2009) stärker Europaparlamentet, ger nationella parlament större ansvar för fastställandet av inriktningen på EU:s politik samt ger EU:s medborgare initiativrätt i förhållande till EU:s institutioner. Dessutom stärker Lissabonfördraget parlamentets makt som en fullt erkänd medlagstiftare med ökade budgetbefogenheter. Det ger också parlamentet en nyckelroll vid utnämningen av Europeiska kommissionens ordförande. Just vem som egentligen beslutar om vem som blir kommissionens nästa ordförande diskuteras flitigt i Bryssel och runt om i Europa just nu.

Spetskandidater (Spitzenkandidat) från Europaparlamentets partigrupper där den största, kanske EPP, automatiskt utses? Eller någon lämplig person som EU: statschefer kan komma överens om? Personligen hoppas jag oavsett vem som ”får sista ordet”, att det blir en person (och kanske man skulle prova något annat än en äldre farbror denna gång? Inte för att jag har något emot äldre farbröder, men det finns ju andra människor i Europa också…), med en klar vision för EU-samarbetet och som kan entusiasmera de olika medlemsländerna till smartare och starkare samarbete kring gemensamma utmaningar samt stå upp för våra gemensamma grundläggande värderingar inom och utanför EU.

Men om man likt det som har hänt i FN under historiens gång, väljer någon harmlös person som inte gör någon förnär, men heller inte någon skillnad, så kanske vi kan hoppas på en stark ordförande för Europeiska rådet som ska utses i december. Europasamarbetet behöver lite entusiasm!

Oavsett valresultat kommer Stockholmsregionens Europakontor finnas på plats i Bryssel för att fortsätta ta tillvara vår storstadsregions intressen i frågor som påverkar vår utveckling och tillväxt samt skapa förutsättningar för Stockholm att synas i de frågor som vi vill ska prioriteras högre på den politiska dagordningen.

Nu röstar vi!

/ Per Spolander, VD Stockholm Region EU Office

Nu på söndag, den 26:e maj, är det äntligen dags för val till Europaparlamentet!

Europaparlamentet är EU:s enda direktvalda institution och sedan 1979 har medborgarna i EU:s medlemsländer haft möjlighet att utse sina representanter genom direkta val. Den 26:e maj har du alltså chansen att vara med och välja de personer som ska representera Sverige i Europaparlamentet de kommande fem åren.

Att delta i EU-valet är en viktig del i att säkerställa EU:s demokratiska legitimitet. Europaparlamentet väljs direkt av medborgarna och dess makt har ökat över tid med målet att göra EU mer demokratiskt. I varje EU-val sedan 1979 har dock valdeltagandet minskat. I det senaste valet, 2014, var valdeltagandet bland EU:s medlemsländer endast 42,61%. I Sverige röstade drygt hälften av den röstberättigade befolkningen, 51,07%. Det kan jämföras med att valdeltagandet i det senaste riksdagsvalet var 87,2%. En förklaring till det svaga intresset är att det fortfarande klassas som ett s.k. andra rangens val, som värderas lägre än nationella val av både de politiska partierna och medborgarna. Det är synd, eftersom de beslut som vi gemensamt fattar på EU-nivå påverkar våra vardagliga liv.

Enligt SKL påverkas ungefär hälften av svenska kommuners och regioners verksamhet direkt eller indirekt av EU-lagstiftning. Det handlar till exempel om regler kring miljökrav, den mat vi äter och vår möjlighet att röra oss fritt i Europa. Det handlar alltså oftast inte om att vi på EU-nivå beslutar om andra saker än vad respektive medlemsland annars skulle gjort. Det handlar snarare om att Sverige, tillsammans med övriga medlemsländer i Unionen, har bestämt att vi hanterar vissa frågor bättre genom gemensamma beslut.

För att uppmuntra människor att rösta i EU-valet har Europaparlamentet lanserat kampanjen #denhärgångenröstarjag. På kampanjens hemsida kan du läsa mer om varför det är viktigt att rösta samt påminna dig själv och alla du känner att delta i valet den 26:e maj. Passa även på att titta på Europaparlamentets uppmärksammade kampanjfilm, som redan har mer än 33,5 miljoner visningar.

Vill du veta mer om var de olika partierna står och se hur väl dina åsikter stämmer överens med kandidaternas kan du till exempel spana in SVT:s valkompass. Där kan du även klicka dig vidare till partiernas hemsidor för att få ännu mer information.

Glöm nu inte att rösta i EU-valet den 26:e maj! Och om du inte kan bärga dig har du möjlighet att förtidsrösta, mer information om det finns här.

Ja, det är väl inte för mycket att säga att många har tröttnat på Brexit och känslan är att man tar ett steg fram men två steg tillbaka.

Om vi ändå ska försöka summera vad som hänt de senaste veckorna; Theresa May har träffat Labourledaren Jeremy Corbyn för samtal och att May planerar att lägga fram en brexit-lag för omröstning i brittiska parlamentet i början av juni. Parlamentets talman ska nämligen ha sagt att han inte tillåter May att lägga fram exakt samma utträdesavtal för omröstning ytterligare en gång, då det redan röstats ner tre gånger. Brexit-lagen ska istället fastställa villkoren för utträdet.

Samtalen mellan May och Corbyn, som pågått i sex veckor, syftade till att säkerställa att May får tillräckligt med stöd för den nya brexit-lagen. Men i förra veckan kollapsade samtalen, och enligt Corbyn har han och May misslyckats med att “överbrygga viktiga politiska olikheter”. Trots det har May sagt att hon ska lägga fram ett “nytt djärvt förslag”. Det återstår alltså att se om det är fjärde gången gillt för May eller inte.

Det är samtidigt högt tryck från flera håll att May ska avgå. Flera toppar inom hennes eget Tory-parti har krävt hennes avgång. Den tidigare partiledaren Iain Duncan säger att May måste bort och att det inte finns något förtroende kvar. May har själv sagt att hon ska lämna sin post som premiärminister när hennes brexit-avtal godkänts av parlamentet.

I början av maj fick vi också information om att Storbritannien ställer upp i EU-valet. Då de fortfarande är medlemmar i Unionen tvingas de ställa upp i valet, där Nigel Farage´s nya Brexitparti ser ut att kamma hem större stöd i EU-valet än Tory- och Labourpartiet tillsammans. Att britterna ställer upp i valet innebär också att Sverige inte kommer välja 21 ledamöter, utan 20, samma antal som vi har idag. Enligt Abboud Ado, statistiker på Valmyndigheten, får Sverige sitt tilldelade extra mandat så fort Storbritannien lämnar Unionen.

Förra veckan var det EU Green Week, EU:s gröna vecka, som ett årligt återkommande evenemang som arrangeras av EU-kommissionen med målet att diskutera klimat- och miljöfrågor. Som en del av veckan anordnade vi, tillsammans med Göteborgs stads Brysselkontor, ett event om hur vi kan säkra god luftkvalitet i våra städer för en bättre livskvalitet.

På eventet deltog representanter från EU-kommissionen, organisationerna European Public Health Alliance och European Environmental Bureau tillsammans med experter från Göteborgs stad och Östra Sveriges Luftvårdsförbund (Stockholm). Panelen diskuterade betydelsen av ren luft i våra städer, vilka åtgärder som krävs och hur EU:s lagstiftning kan säkra effektiva resultat.

Per Spolander, VD på Stockholmsregionens Europakontor, modererade samtalet och inledde med att berätta om vikten av att vi lyfter upp luftkvalitetsfrågan på den politiska agendan och upplyste publiken om att luftföroreningar resulterar i 400 000 för tidiga dödsfall inom EU om året.

Enligt EU-kommissionens representant, Susanne Lindahl, går arbetet med att nå nuvarande EU-mål långsamt men i rätt riktning. Hon berättade om EU:s ramverk för luftkvalitet som reglerar utsläpp och utsläppskällor, om att luftföroreningar oftast är som värst i städer och lagstiftningen till stor del är fokuserad på urbana områden, även om det inte uttryckligen står i lagtexten. Lindahl presenterade också områden som vi redan nu kan peka ut att nästa EU-kommission behöver fokusera på; jordbruk, bättre synergier mellan luftkvalitetsmål och klimatmål samt transport.

Från Göteborgs stad berättade två luftexperter att staden når uppsatta EU-mål, men att man fortfarande arbetar för att nå högre uppsatta nationella och lokala mål. Trenden går i rätt riktning. Stockholmsregionen representerades av Östra Sveriges Luftvårdsförbund som berättade om fördelarna att samarbeta kring mätning och uppföljning av luftkvalitet. Samarbete är bl.a. ekonomiskt fördelaktigt, ger breddad kompetens, administrativa förenklingar för kommunerna samt gör att expertkunskapen finns samlad i förbundet.

Ett av budskapen som fick avsluta paneldiskussionen var att vi behöver hålla en hög ambitionsnivå på EU-nivå och att luftkvalitet absolut är en europeisk fråga till sin natur. Men vi behöver kunna hålla två tankar i luften samtidigt, det är en europeisk fråga, men lika viktigt är att ha med lokal nivå som oftast är de som implementerar lagstiftningen.

Inför den kommande mandatperioden pågår livliga diskussioner om EU:s framtid. Vilka kommer få inflytande i institutionerna och vilken makt kommer EU-skeptiker få i EU-samarbetet? En annan viktig fråga som diskuteras är vilka områden som EU ska prioritera framöver.

Klimat, hållbarhet och digitalisering är några ämnen som ofta lyfts i diskussionerna. Exempelvis har tankesmedjan Carnegie gett ut en rapport där de pushar för att EU:s arbete ska fokusera på vad de ser som tre stora utmaningar: klimatförändringar, att möta demografiförändringar till följd av en åldrande befolkning och att anpassa sig till digitala revolutioner. Inom alla dessa områden har EU bättre förutsättningar att klara av utmaningarna än individuella länder. Även tankesmedjan EPC har nyligen publicerat en rapport som uppmanar EU:s institutioner att prioritera hållbart välstånd, både miljömässigt, socialt och ekonomiskt, värna europeiska värderingar, reformera det gemensamma asylsystemet och skydda Schengensamarbetet samt stärka EU:s roll i världen.

EU:s framtid var också ämnet för toppmötet i Sibiu den 9 maj, där EU:s stats- och regeringschefer träffades för att diskutera EU:s strategiska agenda för 2019–2024. Syftet med den strategiska agendan är att komma överens om ett antal prioriterade områden, vilka sedan ska ligga till grund för arbetet i Europeiska rådet och EU:s övriga institutioner.

Inför mötet fick medlemsländernas stats- och regeringschefer ta del av ett diskussionsunderlag från Europeiska rådets ordförande Donald Tusk, som listar ett antal målsättningar under fyra rubriker:

  • Skydda medborgarna och EU:s fyra friheter
  • Utveckla vår ekonomiska bas – en europeisk modell för framtiden
  • Skapa en grönare, mer rättvis och inkluderande framtid
  • Främja Europas värderingar och intressen i världen

Utifrån diskussionerna förväntas Europeiska rådet anta den slutgiltiga strategiska agendan för 2019–2024 på nästa toppmöte den 20–21 juni.

Under mötet antog även stats- och regeringscheferna den så kallade “Sibiuförklaringen” för att visa på sammanhållning, enighet och tilltro till EU:s framtid inför det stundande Europaparlamentsvalet. Förklaringen innehåller tio åtaganden som bekräftar EU-ledarnas ansvar ”att göra vår union starkare och vår framtid ljusare”. I förklaringen framgår bland annat att ledarna ska stå upp för ett (1) Europa, att man ska stå enade vad som än händer och alltid söka gemensamma lösningar. Dessutom lovar man att värna demokratin och rättsstatens principer samt säkra framtiden för kommande generationer. Läs hela Sibiuförklaringen här.

Det politiska landskapet i Europaparlamentet kommer att förändras efter EU-valet. De flesta opinionsundersökningarna visar att de stora mittengrupperna, liberalkonservativa EPP och socialdemokratiska S&D, kommer att minska medan EU-skeptiska partier och kandidater kommer växa, både från höger och vänster. Det kan leda till en blockerande minoritet, som försvårar parlamentets lagstiftningsarbete. Samtidigt sker de flesta kompromisser redan nu mellan de stora mittengrupperna och tillsammans med De gröna och liberala gruppen ALDE kommer det fortfarande finnas goda chanser till bred majoritet i mitten.

EU-kommissionens mandatperiod går också mot sitt slut och även här är det många som uttrycker oro för att EU-skeptiska kandidater kommer nomineras till kommissionärer, vilket kan försvåra arbetet. Då Europaparlamentet måste godkänna alla kandidater kommer processen troligen också att dra ut på tiden, och det är inte säkert att vi ser en ny EU-kommission på plats förrän i början av 2020.

Innan en ny EU-kommission kan ta plats måste dock medlemsländerna och Europaparlamentet enas om vem som ska bli nästa kommissionsordförande. Inför förra EU-valet introducerade Europaparlamentet ett system med så kallade Spitzenkandidater, där varje partigrupp nominerar en huvudkandidat, med syftet att den person vars partigrupp får störst stöd automatiskt blir ordförande för kommissionen. Den logiken gynnar de stora partigrupperna och innebär att mindre partigrupper aldrig skulle kunna ”få” ordförandeposten.

Systemet möter kritik från flera håll. Många lyfter aspekten att EU-medborgare inte direkt kan rösta på kandidaterna, då vi väljer ledamöter till parlamentet utifrån nationella listor. Den liberala gruppen ALDE’s ordförande, Guy Verhofstadt, har varit tydlig med att säga att så länge det inte finns transnationella listor i Europaparlamentsvalet kan inte systemet med Spitzenkandidater gälla. ALDE har därför istället presenterat sju stycken huvudkandidater, under parollen ”Team Europe”. En annan aspekt som lyfts i diskussionerna är att det är hög tid för en kvinna att inneha ordförandeposten. Många efterfrågar en jämställd kommission, med lika många kvinnliga som manliga kommissionärer.

 

Vill du få nyhetsbrevet direkt i din inkorg? Signa upp dig här.