Energieffektivitetsdirektivet 

Sommaren 2021 presenterades förslaget till uppdatering av energieffektivitetsdirektivet. Förslaget innehåller bland annat ett bindande energieffektiviseringsmål om att minska energianvändningen med 9 procent på EU-nivå till 2030 jämfört med 2020. Det är också tydligt att offentlig sektor ses som en aktör som ska gå i bräschen för energieffektivisering. Exempelvis med striktare krav både när det gäller minskad slutlig energianvändning (1,7 procent per år) och renovering av byggnader. Gällande det sistnämnda, ska minst 3 procent av den totala golvytan av uppvärmda/kylda och offentligt ägda byggnader renoveras till (nära) nollenergibyggnader varje år. Till skillnad från den nuvarande lagstiftningen omfattas även de byggnader som ägs och används av hela den offentliga sektorn och inte bara de som ägs av statliga aktörer.  

Stockholmsregionens1 syn på energieffektivitetsdirektivet 

Stockholmsregionens position, som framförts under de pågående förhandlingarna, betonar att den föreslagna minskningen av energianvändningen kommer att vara en stor utmaning och att nivån sannolikt inte är det mest kostnadseffektiva sättet att minska utsläppen. I stället bör man titta på medlemsstaternas lokala energistandarder och klimatförhållanden, snarare än att utgå från samma procentandel för alla medlemsstater. Åtgärder skulle då genomföras i byggnader där energieffektiviseringspotentialen är störst och kostnadseffektiviteten kommer att maximeras för att nå målen. 

När det gäller renoveringar ligger den årliga takten i Sverige på runt 1 procent. Att renovera 3 procent av byggnadsbeståndet årligen till nästan nollenergibyggnader är därmed otroligt ambitiöst och skulle kräva omfattande investeringar. Direktivet bör därför ta hänsyn till att kravet kan leda till en betydande höjning av hyrorna för de boende. Ur ett klimatperspektiv behöver man istället titta på utsläppen längre upp i värdekedjan, för att säkerställa att renoveringar totalt sett inte överstiger besparingarna som görs i användningsfasen. 

Hur går förhandlingarna?  

Medlemsstaterna enades om sin ståndpunkt i juni. De håller fast vid kraven på offentlig sektor kring minskad slutlig energianvändning och renovering i stort. Medlemsstaterna föreslår mindre justeringar gällande exempelvis den minskade energianvändningen, som ska vara bindande fyra år efter att direktivet trätt i kraft. Det kommer troligen ske gradvis, där större kommuner kommer att gå i täten.  

Europaparlamentets position ligger nära medlemsstaternas, men innehåller en skärpning av kravet på minskad energianvändning i offentliga byggnader från 1,7 till 2 procent. Förhandlingarna om den slutgiltiga lagtexten mellan de tre institutionerna, rådet, parlamentet och kommissionen, förväntas påbörjas i början på oktober.  

Direktiv om byggnaders energiprestanda  

Kopplat till energieffektivitetsdirektivet presenterade EU-kommissionen strax innan julen förra året förslaget till uppdatering av direktivet om byggnaders energiprestanda, med målet att unionens byggnadsbestånd ska ha nollutsläpp år 2050. En av de mer omtvistade delarna av förslaget handlar om minimistandarder för energiprestanda, vilka specificerar vilka energikrav byggnader behöver leva upp till inom ett visst tidsspann.  

EU-kommissionen föreslår att kraven på energiklassning ska harmoniseras mellan medlemsländerna med klasser från A till G. Klass A innebär att man måste uppnå kraven om nollutsläpp och klass G ska bestå av de 15 procent sämsta byggnaderna nationellt. Offentliga och kommersiella byggnader ska sedan renoveras upp till klass F senast 2027, klass E till 2030. Bostadshus har en lite senare tidshorisont.  

Stockholmsregionens1 syn på direktivet om byggnaders energiprestanda  

Stockholmsregionens syn har varit att den korta tidsperioden för att genomföra effektiviseringen av hela klasser av byggnader framstår som orealistisk. Det eftersom ingen hänsyn tas till fastighetsägares underhållsplaner och fastighetens absoluta besparingspotential, såsom behov av renovering eller andra större åtgärder. Det är också tveksamt om klass G ska motsvara de 15 procent sämsta byggnaderna i varje medlemsstat, oavsett utgångsläge i form av kvalitet på byggnaderna och kostnadseffektiviteten för åtgärder.  

Hur går förhandlingarna?  

Medlemsstaterna och Europaparlamentet arbetar just nu med att ta fram sin respektive ståndpunkt. Bland medlemsstaterna verkar det finnas en samsyn kring renovering av de 15 procenten som representerar de sämsta byggnaderna till år 2030, men utan att någon specifik energiklass föreskrivs. Medlemsstaterna vill också att alla bostadshus ska tillhöra klass D till år 2033 och klass B till år 2040. Europaparlamentet lutar å andra sidan åt att enas om mer ambitiösa mål. Parlamentet vill se att de 15 procent som representerar de sämsta offentliga och kommersiella byggnaderna, renoveras upp till klass C år 2030. Det samma ska gälla för bostadshus men till år 2033.  

När förhandlingarna om den slutgiltiga lagtexten mellan de tre institutionerna, rådet, parlamentet och kommissionen, kan påbörjas är fortfarande osäkert men blir troligen under våren 2023.  

Läs mer
REPowerEU-planen
förslag på krisinterventioner för att sänka energipriserna

/Anna Tranberg, EU Policyhandläggare på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel