Plastavgift eller plastskatt?

EU-kommissionens förslag om att införa en avgift på icke återvunnen plast vinner ökat stöd hos medlemsländerna. Men vad innebär egentligen en plastavgift? Varför ska den införas och vad ska Sverige betala? Kommer plastavgiften, som många menar är en förklädd skatt, innebära att EU utökar sin makt? Vi reder ut plastfrågan!

I de budgetförhandlingar som nu pågår har EU-kommissionen lagt fram förslag om att EU ska kunna ta ut en avgift på icke återvunnen plast. Det skulle innebära att varje medlemsland skulle betala 80 cent (ca 8 kr) per icke-återvunnet kilo plast. (Detta ska ej förväxlas med Sveriges skatt på platspåsar som införs i år).

I EU-kommissionens ursprungliga uppskattning skulle avgiften generera 6,6 miljarder € per år till EU:s budget. Enligt uppgift har dock Europeiska rådets ordförande, Charles Michel, föreslagit att länder med en bruttonationalinkomst per capita under EU-genomsnittet skulle vara berättigade till en rabatt. Det skulle innebära ett minskat belopp på cirka 700 miljoner euro per år, där Italien, Spanien och Polen gynnas mest av rabatten.

Spaning och reflektion: Kan plastavgiften orsaka en legitimitetskris för EU?
EU har idag ingen beskattningsrätt, utan varje enskilt medlemsland ansvarar för sin ekonomiska politik. Det finns dock tendenser som pekar på att EU är på väg, om än med små steg, att införa någon form av beskattningsrätt. Bland annat diskuteras en koldioxidskatt, digitalskatt och nu är även en plastavgift. Är detta ett sätt att minska inflytandet för medlemsländerna? Eller är det ett sätt att reagera på en snedvriden konkurrens, orättvisa skattesystem och klimatkrisen?

Kritiker anser att förslaget egentligen handlar om en förklädd skatt. De anser att EU-kommissionen valt att kommunicera förslaget som en avgift, eftersom skattefrågor är medlemsländernas kompetens, och därigenom skapa legitimitet för avgiften.

Vad skulle egentligen kostnaden bli för Sverige? I praktiken är plastavgiften ett sätt att räkna ut en rabatt på den generella EU-avgiften. Desto mer plast ett medlemsland återvinner ju mindre kommer inbetalning till EU:s budget att vara (enkelt uttryckt). Sveriges avgift kommer därför att sänkas eftersom vi återvinner väldigt mycket plast. Samtidigt skulle initiativ även generera miljövinster. Inte minst då länder som är sämre på att återvinna plast skulle få starka incitament för att höja sina klimatåtagande.

Plastavgiften höjer miljöambitionerna och ökar kraven på de europeiska länder som ligger efter med miljö-och klimatarbetet. Det rätt och riktigt. Samtidigt sker detta på bekostnad av något annat, medlemsstaternas självbestämmande.

Merparten av de svenska politiska partierna har uttryckt tydliga åsikter om att EU inte ska utöka sina maktbefogenheter och vikten av att medlemsländerna får behålla sin suveränitet, det kommer därför att bli väldigt intressant att följa diskussionerna kring plastavgiften och hur de olika svenska partierna kommer att positionera sig. Det är ett svårt ställningstagande när två principer ställs emot varandra, att slå vakt om självbestämmanderätten och den andra att bibehålla en låg medlemsavgift och minska plastmängden i miljön.

Kan en plastavgift orsaka en legitimitetskris för EU? Antagligen inte. Men med Brexit färskt i minnet, borde förslag som leder till mer befogenhet till EU tas med mer försiktighet för att inte äventyra unionens legitimitet? Å andra sidan, står omvärlden inför en omfattande klimatkris. Mer behöver göras.

Jennie Lindqvist, EU-policy Officer