Långtidsbudgeten, vad händer härnäst?

Comments and articles | 22-06-2020

Den 27 maj presenterade EU-kommissionens sitt förslag till  EU:s långtidsbudget  (mer om budgetförslaget i tidigare nyhetsbrev) och föreslog en budget på 1100 miljarder euro för perioden 2021–2027. Långtidsbudgeten kompletterades av ett tidsbegränsat återhämtningsinstrument, ”Nästa generations EU”, på 750 miljarder euro som består av både lån och bidrag. Men vad har hänt sedan dess, vad händer härnäst och vilka frågor är mest kritiska?”

Tvistefrågorna 

EU:s återhämtningsfond: Lån eller bidrag?
En stor tvistefråga gäller “Coronafonden” som syftar till stärka den europeiska återhämtningen efter effekterna av coronapandemin och komplettera EU:s nästa långtidsbudget med 750 miljarder euro. Enligt förslaget ska medlemsländerna gemensamt låna 750 miljarder euro på den globala finansmarknaden varav 500 miljarder ska betalas ut som bidrag till medlemsländerna och 250 miljarder euro i lån till de värst drabbade länderna. Detta har skapat en stor diskussion och oenighet huruvida EU ska låna pengar och betala ut detta i bidrag till medlemsländerna.  Bland annat har den svenska regeringen lyft att en större del av återhämtningsfonden bör betalas ut i form av lån, inte bidrag som det nuvarande förslaget antyder, samt att eventuellt stöd bör villkoras och betalas tillbaka. Sverige har också ingått i en “allians” så kallad de frugal four som tillsammans med Nederländerna, Österrike och Danmark driver en budgetrestriktiv linje.

Många andra länder framförallt från Sydeuropa stödjer förslaget. Bland annat har  Portugal och Polen uttryckt att förslaget är ambitiöst och en framgång för EU. Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Emmanuel Macron har tidigare lagt ett liknande förslag till en återhämtningsfond för Europa.

Fördelningsnyckel för återhämtningsfonden
Medlen från återhämtningsfonden kanaliseras dels genom långtidsbudgetens befintliga budgetposter, dels via nya poster som har utformats specifikt för effekterna av Covid-krisen. Hur stort belopp respektive land eller region kan erhålla från återhämtningsfonden via de olika budgetposterna beräknas genom en omfördelningsnyckel där dels BNP per capita utgör en del, det vill säga utvecklingen för den ekonomiska tillväxten i respektive land, dels storleken på statsskuld.

Nu börjar kritik lyftas med hur omfördelningsnyckeln är konstruerad då motståndare menar att omfördelningsnyckeln är konstruerad på ett sätt som leder till att rika länder får finansiera länder med sämre ekonomi. Vidare framhävs argumentet att anledningen till att vissa länder har en hög statsskuld och sämre ekonomi beror inte enbart på effekterna av Coronapandemin, utan många av dessa länder hade ekonomiska svårigheter redan innan krisen.

Nya skatter direkt till EU-budgeten
För att betala tillbaka de lånade 750 miljarderna från kapitalmarknaden för återhämtningsfonden föreslår EU-kommissionen nya skatter som ska gå direkt till EU-budgeten.

  • Koldioxidskatt på importerade varor
  • Plastskatt
  • Möjlighet att omdirigera en del av intäkterna från EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS) till budgeten
  • Eventuellt utvidga ETS till att omfatta sjöfart och flygsektorn
  • Digital skatt för företag

EU har idag ingen beskattningsrätt, utan varje enskilt medlemsland ansvarar för sin ekonomiska politik. Därför kan EU-kommissionens förslag om egna medel komma att bli en strid i budgetförhandlingar. Förslagen är dock ännu inte tillräckligt utformade för exakta detaljer, det kan därför vara för tidigt att kunna ta ställning till detta. Men enligt tidigare diskussioner gällande EU:s beskattningsrätt finns det risk för ytterligare oenighet i budgetdiskussionerna (ex. plastavgift som vi tidigare rapporterat om)

EU:s medlemsavgift 
Sverige med några andra länder får idag rabatt på sina medlemsavgift till EU, då de betalar in mer till EU:s budget än vad de får tillbaka i olika EU-stöd. Enligt de nya budgetförslaget kommer Sverige att få behålla sin rabatt, men EU-kommissionen lyfter också behovet av att rabatterna fasas ut för att kunna fylla budgethålet efter att Storbritannien lämnat.

Vad händer härnäst? 

Toppmötet om budgeten den 19 juli
Den 19 juni diskuterade EU:s stats-och regeringschefer förslaget om EU:s framtida finansiering och ekonomiska återhämtning efter covid-19-pandemin. Mötet resulterade inte i någon uppgörelse och enligt uppgift handlade mötet till mestadels om att upprepade sina befintliga ståndpunkter. EU:s permanente rådsordförande Charles Michel meddelade på en presskonferens efteråt att “mötet var viktigt för att identifiera vilka områden vi är på rätt väg med. Nu övergår vi till en ny fas där vi kan börja förhandla. Jag är redo att starta direkt”  Ett nytt toppmöte väntas i juli.

Tidslinje:

  • 22 juni: Charles Michel, europeiska rådets ordförande inleder bilaterala samtal och överläggningar  med medlemsländernas stats-och regeringschefer.
  • 1 juli: Tyskland tar över som ordförandeland i ministerrådet.
  • Juli: Nya toppmöten med medlemsländernas stats-och regeringschefer.
  • Hösten: Budgeten fortsätter att förhandlas och ska sedan godkännas av EU-parlamentet och medlemsländernas nationella parlament
  • 1 januari 2021: Nya långtidsbudgeten börjar gälla