Välbefinnandeekonomi – ett annat sätt att mäta välfärd

Att inte bara se till BNP när man tittar på ett lands eller en regions tillväxt och välmående är en modell som växer sig allt starkare runt om i världen under namnet välbefinnandeekonomi. Man menar att det krävs mål om välbefinnande och resiliens i hjärtat av politikområdena, för att kunna förena resultat från den ekonomiska och sociala politiken med människors välmående och miljön. Modellen tar alltså hänsyn till människors behov och fokuserar på resiliens för att förhindra att kriser uppstår i första hand, hellre än att ständigt reagera på och reparera skadorna med kortsiktiga lösningar. Det här behöver inte betyda noll tillväxt utan snarare att man styr bort från att se BNP som det övergripande måttet på välfärd.

Det är komplext att gå från beslut som baseras på att maximera tillväxt, till beslut som baseras på mer holistiska mått som inkluderar hela ekonomin, samhället och miljön. Välbefinnande har flera olika dimensioner, det handlar om mental och fysisk hälsa, arbete, fritid, sociala relationer, byggnader, natur med mera. Det gör att det kommer krävas åtgärder inom olika sektorer och samarbete inom och mellan olika styrnivåer.

En bit på väg

I början av juni i år, antogs på FN-konferensen Stockholm+50 den så kallade Stockholmsagendan med tio uppmaningar till världens länder. Den tredje punkten handlar exempelvis om att anta en systemövergripande förändring av vårt nuvarande ekonomiska system för en hälsosam planet.

Under konferensen anordnade bland annat samarbetsorganisationen Wellbeing Economy Alliance ett seminarium om att ställa om till en välbefinnandeekonomi. Flera länder och regioner deltog. Bhutan berättade bland annat hur de arbetat för att utvecklas till ett medelinkomstland, utan att ha exploaterat sina naturresurser och samtidigt ha tagit hänsyn till sitt kulturarv. Wales presenterade också sin Wellbeing of Future Generations Act 2015. Vilket är en lag som gör det obligatoriskt för offentliga organ att ta långsiktiga effekter av beslut i beaktning och på ett meningsfullt sätt involvera medborgarna i processen.

Munkmodellen

En annan modell som ligger nära välbefinnandeekonomin är Oxford-ekonomen Kate Rayworths koncept munkmodellen, som publicerades första gången 2012. I munkmodellen placeras sociala fundament såsom hälsa, livsmedel och energi i centrum och sedan läggs planetära gränser till runt omkring (vilka baseras på Johan Rockströms och kollegors arbete). Det skapar en figur som liknar en munk. För att kunna leva hållbart behöver vi säkerställa att våra sociala fundament respekteras och att vi samtidigt håller oss inom våra planetära gränser. Välbefinnandeekonomin finns alltså inuti munken.

Munkmodellen har börjat testas som instrument av städer runt om i världen. I Sverige har Tomelilla kommun nyligen avslutat en förstudie tillsammans med RISE för att utvärdera munkmodellen som uppföljnings- och dialogverktyg kring livskvalitet i kommunen.

Vad gör EU?

Europeiska kommissionen har välbefinnande som ett av sina mål och skapade 2007 vad de kallar för Beyond GDP Initiative, där man arbetar med att förbättra hur framsteg, ekonomi och välbefinnande mäts. I slutet på 2021 lanserade kommissionen bland annat en resultattavla för resiliens och presenterar årliga rapporter om hur unionen lever upp till FN:s hållbarhetsmål. Det syns också i arbetet med smart specialisering där hållbar utveckling, utöver ekonomisk tillväxt, nu tagit en större plats i och med det nya instrumentet Partnerships for Region Innovation (PRI).

/Anna Tranberg, EU Policyhandläggare på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel