Oslo-Sthlm 2.55 är ett projekt som syftar till att utveckla en järnvägsförbindelse mellan Oslo och Stockholm och som på ett träffsäkert sätt lyckas beröra många av vår tids mest prioriterade frågor; hållbart resande, ekonomisk utveckling och regional sammanhållning. I närtid kommer uppdateringen av förordningen för det transeuropeiska transportnätet att diskuteras och det är angeläget att synliggöra det viktiga och gränsöverskridande projektet Oslo-Stockholm 2:55. Den närmaste tiden är därför viktig för att säkra en snabbare förbindelse mellan två av Skandinaviens snabbast växande regioner.
Stockholmsregionens Europakontor har under januari träffat VD för bolaget Oslo-Stockholm 2:55 Jonas Karlsson, tillsammans med Brysselkontoren för Oslo, Värmland och Central Sweden, för att bland annat diskutera vikten av att projektet inkluderas i det Europeiska transportnätverket.
Oslo-Sthlm 2.55 är ett infrastrukturprojekt som syftar till att utveckla en järnvägsförbindelse mellan Oslo och Stockholm med en restid på under tre timmar. Idag åker du sträckan på mellan fem och sex timmar. Projektet binder således ihop de två huvudstäderna och stärker samtidigt förbindelsen längs ett stråk genom Sverige där närmare 3,5 miljoner människor bor. Sträckan har stor betydelse för huvudstäderna men även alla de städer och regioner som berörs.
Projektet har sedan starten för ca 5 år sedan drivits framgångsrikt och visat på samhällsnytta, ekonomisk bärkraft, klimatmässiga vinster och konventionell teknik. Likaså visat på för svenska förhållanden okonventionella finansieringsförslag, för att binda samman två av norra Europas huvudstäder i ett trafikmässigt effektivt stråk.
Det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) är en prioriterad fråga för Stockholmsregionen som har arbetat proaktivt med att föra fram sina synpunkter i den pågående processen att uppdatera lagstiftningen. Under hösten 2021 samlades kontorets medlemmar kring en gemensam position där bland annat vikten av att inkludera Oslo-Stockholm i ScanMed korridoren (det nya lagförslaget för de europeiska transportkorridorerna) lyftes fram. EU-kommissionen la i mitten på december förra året fram förslag på en uppdatering av TEN-T förordningen. Förslaget kommer nu att diskuteras av medlemsstaterna och Europaparlamentet. Europaparlament förväntas utse den ledamot som ska driva arbetet med att ta fram deras ståndpunkt under februari. På nationell nivå har regeringen begärt inspel från svenska intressenter, med deadline 9 februari, inför förhandlingarna med de andra medlemsstaterna.
Gränsöverskridande samarbeten kan vara en utmaning då dessa ofta hamnar i skymundan eftersom nationella frågor av olika skäl tenderar prioriteras i högre grad. Här kan EU spela en nyckelroll som en sammanlänkande aktör men också bistå med finansiella verktyg. I finansieringsmekanismen Fonden för ett sammanlänkat Europa, CEF (Connecting European Facilities), är sträckan Oslo-Stockholm inte utpekad som stomnätskorridor. I och med revideringen av TEN-T förordningen finns dock nu möjlighet att få med att hela sträckan ska ingå i den europeiska transportkorridoren ScanMed. En viktig utgångspunkt för det är att det finns ett uttalat nationellt stöd.
Norge och Sverige har en lång historia av nära samarbete inom handel, affärer och kultur. Sett till både export och import utgör Norge den enskilt viktigaste handelspartnern för Sverige. Projektet har därmed stora förutsättningar för ekonomisk tillväxt och kan skapa nya möjligheter för både företag och invånare. Gränsöverskridande infrastruktur som detta skulle gynna Stockholms näringsliv betydligt.
Projektet beräknas vara ekonomiskt lönsamt över tid och väcker även intresse hos externa investerare. Jämförelser görs bland annat med Öresundsbron som på liknande sätt säkrat gränsöverskridande förbindelse mellan Sverige och Danmark, lönsamheten för förbindelsen är påtaglig och investeringen är på god väg att bli helt återbetald.
Genom en snabbare och enklare tågförbindelse väntas flygresorna mellan städerna att minska kraftigt. Innan pandemin kunde det under en vanlig dag avgå 22 flygningar mellan städerna. Med tågsatsningen skulle omkring en miljon flygresenärer årligen kunna flyttas om från flyg till tåg. Projektet främjar tydligt ett hållbart resande samtidigt som helt nya pendlingsmöjligheter skapas för huvudstäderna och för regionerna längs sträckan. Arbetsmarknadsregionen vidgas och kan även underlätta kompetensförsörjningen. Dessutom bygger projektet i stort på att utveckla befintliga järnvägar vilket även det är klimatsmart.
/Jonas Levin, trainee och Gabriella Lönnroth, trainee på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel