Hur långt har man kommit?
Den 14 juli 2021 publicerades 12 förslag inom 55%-paketet, tillsammans med ett övergripande meddelande och i december 2021 följde sedan två ytterligare förslag. Paketet innehåller 14 förslag och ett övergripande meddelande som förklara bakgrund och kontext. Majoriteten av förslagen presenterades i juli 2021 medan två förslag lades fram i december samma år. Nu snart två år senare har elva av förslagen förhandlats klart. De tre kvarvarande förslagen ligger i olika faser i lagstiftningsprocessen och förväntas förhandlas färdigt under 2023. 

Tabell med 55%-paketets 14 förslag och aktuell status

Källa: Stockholmsregionens Europakontor

Svenska ordförandeskapet har rott flera förslag i hamn
Den 1 januari 2023 tog Sverige över ordförandeskapet i Europeiska unionens råd. Ett av de prioriterade politikområdena är den gröna omställningen med fokus på miljö och energi, där att driva vidare förhandlingarna om lagförslagen i 55%-paketet har stått i centrum. Som ordförandeland ska Sverige anta en neutral position och driva medlemsstaternas arbete framåt genom att bland annat förhandla lagförslagen med Europaparlamentet (läs gärna mer i vår artikel om ordförandeskapet här).  

Det svenska ordförandeskapet har lyckats förhandla klart fyra av lagförslagen hittills under våren. Först ut var energieffektivitetsdirektivet där man den 10 mars enades om att reducera energianvändningen med åtminstone 11,7 % i EU till 2030. Den 23 mars enades man om förslaget som ska minska utsläppen från sjöfartssektorn – FuelEU Maritime. Några dagar senare, den 28 mars, kom man överens om förordningen om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen som reglerar hur tätt exempelvis laddningsstationer för elfordon och tankningsstationer för vätgasfordon ska placeras i unionen. En överenskommelse nåddes sedan den 30 mars gällande förnybartdirektivet som utökar EU:s bindande mål om förnybar energi till 2030 till 42,5 %.  

De färdigförhandlade klimatförslagen
EU:s utsläppshandelssystem (EU ETS) är en marknad för koldioxid som bygger på handel med utsläppsrätter för industrier som är energiintensiva, elproduktionssektorn och luftfartssektorn. De nya reglerna innebär att den övergripande ambitionen ökas till att minska utsläppen med 62% till 2030 jämfört med 2005 års nivåer. Ett nytt utsläppshandelssystem för byggnader och vägtransporter introduceras också.  

Målet med gränsjusteringsmekanismen för koldioxid (CBAM) är att se till så att EU:s arbete med att minska växthusgasutsläppen inte går förlorat genom att utsläppen ökas utanför EU om produktion flyttas till länder där klimatpolitiken är mindre ambitiös. CBAM kommer därmed att främja import av varor till EU från företag utanför EU som uppfyller de höga klimatstandarder som gäller i unionen. CBAM kommer att fasas in gradvis och fram till 2025 endast kräva rapportering.  

I förordningen om ansvarsfördelning höjs den övergripande ambitionen om minskade växthusgasutsläpp på EU-nivå till 40% senast 2030 jämfört med 2005 års nivåer. Varje medlemslands individuella mål höjs också, för Sverige betyder det här att målet höjs från 40% till 50%.  

Den sociala klimatfonden inrättas för att finansiera åtgärder för utsatta hushåll, mikroföretag och transportanvändare som drabbas extra hårt av framför allt det nya utsläppshandelssystemet för byggnader och transporter.  

I förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) fastställs ett övergripande mål om att LULUCF-sektorn ska ha ett nettoupptag på drygt 300 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Syftet är att bidra till bättre förvaltning och skydd av mark och skog och att utnyttja den potential som finns för koldioxidupptag i sektorn till fullo.  

När det gäller förslaget till förordning om att minska metanutsläppen i energisektorn enades medlemsstaterna om sin position i slutet på 2022. Europaparlamentet förväntas i början av maj anta sin position, vartefter trepartssamtal kan inledas. Syftet med förslaget är att genom skärpta mätningskrav och obligatoriska kontroller för att upptäcka läckage minska utsläppen av metan.  

Transportförslagen – en ökad ambition kring bränslen och tankinfrastruktur
Det första förslaget som förhandlades färdigt kopplat till transporter var det om utsläppsnormer för person- och lätta lastbilar, där en preliminär överenskommelse nåddes under hösen 2022. Med de nya reglerna ska utsläppen från nya personbilar minska med 55% mellan 2030 och 2034, och från 2035 med 100% för både personbilar och lätta lastbilar. Förslaget godkändes formellt i slutet på mars i år efter att Tyskland invänt mot den preliminära överenskommelsen och fått med en hänvisning till att e-bränslen fortfarande kan användas efter 2035. Du kan läsa mer om förslaget i vår artikel här.  

I slutet på mars enades man sedan om både FuelEU Maritime och förordningen om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen. FuelEU Maritime ska styra EU:s sjöfartssektor mot mer förnybara och koldioxidsnåla bränslen. Utsläppen från sjöfarten ska minska med 2% från och med 2025, 31% 2040 och 80% 2050. Kraven för landströmsförsörjning uppdateras så att alla container- och passagerarfartyg behöver ansluta för att täcka hela sitt elbehov när de ligger förtöjda i en större EU-hamn från och med 2030, och för alla EU-hamnar år 2035. Förslaget om utbyggnad av infrastruktur för alternativa bränslen innehåller krav på att laddstationer för lätta fordon ska byggas var 60:e kilometer längs med TEN-T:s stomnät senast år 2026. Tankstationer för vätgas ska finnas på plats var 200:e kilometer längs med TEN-T nätet år 2031. 

ReFuelEU Aviation var det senaste förslaget som medlemsstaterna och Europaparlamentet enades om den 26 april. Reglerna ska bidra till att fasa ut fossila bränslen inom luftfarten, bland annat genom att leverantörer av flygbränsle ska se till att allt bränsle som görs tillgängligt för flygplansoperatörer på EU:s flygplatser innehåller en minimiandel av hållbara flygbränslen från 2025 och, från 2030, en minimiandel av syntetiska bränslen, med båda andelarna gradvist ökande fram till 2050.  

Energiförslagen – två klara, två kvar 
På energisidan gick två förslag i mål i mars. I förhandlingarna om energieffektivitetsdirektivet enades man till slut om ett övergripande mål att unionen ska minska sin energianvändning med 11,7% till 2030, vilket kommer vara bindande på EU-nivå för slutlig energiförbrukning. Dessutom ska den offentliga sektorns energiförbrukning minska med 1,9 procent per år, undantag görs för kollektivtrafik och Försvarsmakten. Medlemsstaterna kommer också att behöva renovera minst 3% av den totala golvytan av offentligt ägda byggnader varje år till nästan nollenergibyggnader. 

I lagstiftningen om att öka andelen förnybar energi i unionen – förnybartdirektivet – ska 42,5% av den totala energianvändningen komma från förnybara källor år 2030. Det nuvarande målet är 32% till 2030 och år 2021 kom drygt 22% av EU:s energianvändning från förnybara källor. När det gäller bioenergi, behöver träbiomassa användas enligt kaskadprincipen och ekonomiskt stöd kommer att förbjudas för energi som produceras genom användning av sågtimmer, fanerstockar, rundvirke av industrikvalitet samt stubbar och rötter, dock kan grenar, toppar och skadat virke fortsätta nyttjas. 

Trepartssamtal pågår om direktivet om byggnaders energiprestanda, som i ursprungsförslaget innehåller mål om att unionens byggnadsbestånd ska ha nollutsläpp år 2050. En av de mer omtvistade delarna av förslaget handlar om minimistandarder för energiprestanda, vilka specificerar vilka energikrav byggnader behöver leva upp till inom ett visst tidsspann. Medlemsstaterna vill se mer flexibilitet kring vilken energiprestandaklass byggnader ska renoveras till och när medan Europaparlamentet vill se tydliga mål.  

Gällande energiskattedirektivet har varken medlemsstaterna eller Europaparlamentet har enats om sin respektive ståndpunkt. Stora meningsskiljaktigheter finns speciellt bland medlemsstaterna, bland annat gällande hur förslaget kommer påverka energipriser, tillsammans med kravet på att alla skatteförslag ska antas med enhällighet i rådet, vilket gör att förhandlingarna går långsamt. Svenska ordförandeskapet har konstaterat att man med största sannolikhet inte kommer att enas under tiden de håller i ordförandeskapsklubban.  

Framåtblick
Målet framåt för det svenskaordförandeskapet är att försöka komma överens i de återstående delarna av 55%-paketet. Därefter är det upp till Spanien och sedan Belgien att slutförhandla innan nästa Europaparlamentsval 2024. De olika förslagen inom 55%-paketet kommer på olika sätt att påverka Stockholmsregionen, något som Europakontoret kommer att fortsätta att analysera framåt. 

/Anna Tranberg, EU Policyhandläggare och Mikael Eliasson, trainee på Stockholmsregionens Europakontor i Bryssel